Idag är ju den utsatta test dagen och jag klev upp och tog testet vi fick av kliniken. Plusset kom fram och blev STARKT innan kontroll strecket ens hunnit komma fram. Det är ingen tvekan om saken. Det lilla pyret de satte in den 8/12 har valt att bo in sig. :)
Det känns fortfarande helt otroligt trots att man vetat det en vecka. :)
En helt underbar julklapp precis som läkaren sa att hon trodde på. Helt underbart !!!!
Man vågar inte hoppas. Man vågar inte ens nämna de få symtom man känner. Känns som man bara håller andan och väntar. Det värsta tycker jag är humöret. Det pendlar upp och ner. Från att vara jätte jätte ledsen och förtvivlad till att bli jätte glad eller jätte arg och sen ledsen igen.
I förgår och igår var två riktigt dåliga dagar. Idag känns deg bättre. Känns nästan bra.
Jag ber till den lilla de satte in att snälla snälla stanna och väx!! Jag hoppas att du hittat din plats och att du satt dig fast ordentligt. <3
Vilken konstig och jobbig dag det varit. Har pendlat upp och ned som en bergochdalbana. Först drömde jag att vi plussade. Vaknade med en hopplös känsla att det aldrig kommer lyckas och definitivt inte nu. Grät hela dagen.
Strax innan middagen insåg jag att jag hade som lite uvi känningar. Kissar hela tiden och känner mig konstant kissnödig. Men det svider inte då jag kissar. Där vände hoppet igen. Lite dovt illamående hänger över mig och någon middag fick jag knappt i mig. Vid närmare eftertanke ingen lunch heller. Kanske det ändå gått vägen.
Sen kom hopplösheten igen. Grät ännu mer.
Illamående och kissnödighet hänger i och även att det nyper och drar i tjejmagen ner mot ljumskarna. Nu är jag igen positiv. Det växlar hela tiden !!! Men det hör väl till. Det lär väl vara progesteronet.
Ja det känns så nu. Har nu som mensvärk. Vet att det även kan vara positivt. Men det skrämmer liksom upp en ganska ordentligt. Jag vill att mensen ska hålla sig borta i 9 månader till.
Jag vill börja känna något snart om det tagit sig, så jag slipper känna så här. Det känns dock alldeles för overkligt att det skulle ta sig. Det känns jätte långt bort. Vissa.dagar känns det som att vi aldrig kommer lyckas.
Har gråtit hela dagen fast att jag egentligen kanske inte har någon anledning till det annat än att jag har "en känsla" att det inte tagit sig. Känns som jag bara vill lägga mig ner och gråta ännu mer. :'(
Tänk att man kan vara så överdrivet positiv för att sen bli så fruktansvärt negativ. Det borde vara olagligt !!
Tiden känns gå hur långsamt som helst. På ett sätt är jag glad för det. Annars brukar tiden gå så fort när man har barn. Sen har vi ju inte hunnit fixa någonting inför jul. Men å andra sidan vill jag ju att tiden ska gå så vi får testa.
Ruvardag 4 idag. Det nyper och drar lite i ljumskarna ibland. Men jag kan ju inte påstå att jag känner mig gravid. Men jag vet att det är på tok för tidigt att uttala sig om det nu. Tänker dock lite på det läkaren sa, att om blaston fäster är det stor risk att äggstockarna sväller upp och gör ont igen. Finns inget tecken på att de är på väg att göra det. Det gör mig lite pessimistisk. Samtidigt kanske det brukar ta längre tid??
Man tänker för mycket. Skulle behöva tips på hur man gör för att lyckas tänka på annat. Jag tänker såklart inte på det här 24/7. Men så fort man inte har något annat att göra så börjar man fundera. Hoppas. Osv.
Men nu är det dags att börja fundera lite och planera inför julen. Det ska bakas julgodis och klä granen, koka skinka, julhandla. Har heller inte köpt en enda julklapp. Så ja lite stressigt börjar det nog bli. Jag har helt enkelt egentligen inte tid att tänka på den där lilla blastosysten. :P
Nästa helg ska vi ju dessutom börja flytta. Så ja återigen har vi inte tid att fundera och älta. Men det gör man ju ändå. :)
Har nu passerat. Har fått massa biverkningar av crinonen. Mår illa som tusan, tröttare än tröttast, bröst spänningar och riktigt yr. Men det hör väl till. Förhoppningsvis lär det väl kanske fortsätta så. :P Har även börja nypa i äggstockarna igen och även lite mer ut på sidorna. Det hoppas jag att det är bra tecken. Det kunde ju bli ont i dem igen om blaston fäste. Hoppas.
Men än är det ju ca 14 dagar till testdag så det är bara att vackert vänta och se.
Idag är det iaf 10 dagar sen jag tog ovitrelle sprutan så nu är den iaf ute ur kroppen. Det är ju bra. Om jag nästa vecka skulle få ett infall att testa eller så.
Gud vad jag har längtat länge efter att få säga de orden. En super fin blastocyst fick vi tillbaka idag !!! 6 av våra 7 befruktade ägg hade utvecklats till blastocyster. Av dem var 4 st av toppkvalitet. En till mig och 3 st till frysen. De andra 2 skulle de odla lite till och se imorgon el måndag om de kanske kunde frysa även dem.
Läkaren och embryologen sa båda att det var jätte bra resultat på mina 8 mogna ägg. :) Det verkar i alla fall inte vara så att jag och sambon inte passar ihop. På julafton är det testdag och jag ska göra mitt bästa för att kunna hålla mig till dess. För nu har vi bestämt oss för att den här lilla pluppen som vi nu fick se sättas in. Den ska nu boa in sig och bli världens mest efterlängtade barn !!!
Vi gick båda ut från kliniken gråtandes. Ville bara skutta ut därifrån. Vi är riktigt äckligt positiva. Men samtidigt måste man ju vara realistisk. Men chanserna att lyckas med en blastis är ju så stora att set bara måste lyckas.
Lilla du där inne. Se nu till att boa in dig och stanna där i 9 månader. Vi väntar på dig. <3
Idag hoppas jag att vi ska få tillbaka en fin blastosyst. Förhoppningsvis den blastosyst som ska bli vårat barn.
Trots att jag var väldigt ung och det fanns omständigheter som gjorde att minnet bleknat från just den tiden. Så har jag ju faktiskt upplevt att få veta att det ligger en liten ängel i min mage, fått känna den växa och röra sig inuti mig. Den underbara förlossningen. Amning. Att få hålla mitt barn i min famn för första gången. Ja allt det underbara som hör till.
Men min sambo har aldrig fått uppleva att bli pappa. Att få se sitt barn växa inuti någons mage. Känna sparkar. Se sitt barn för första gången. Ja allt som hör till.
Jag längtar verkligen efter den dagen jag får tala om för honom att han ska bli pappa. Längtar efter att han ska få uppleva allt det där. Samtidigt som jag också längtar efter att få gå igenom allt det där med någon som faktiskt bryr sig. Första och enda gången min dotters pappa kände en spark genom magen sa han "åh fy fan vad ÄCKLIGT" (kanske inte den reaktionen man vill ha), sen kände han aldrig mer på magen igen. Inte ens tittade på den.
Jag hoppas dagen kommer när jag och min sambo får uppleva det här. Jag för andra gången och han för första gången. Jag vill att han ska få känna hur underbart det är.
Nu blev en viss grej i det här inlägget lite väl privat. Men jag startade ju också bloggen för mig själv att ventilera i.
Om de inte hö r av sig ska vi om ca 3 timmar åka på ET. Sedan ska vi åka hemmåt och hämta vovven och dottern. Guuud vad jag längtar efter dem. Särskilt min Lill gumma.
Läkaren från IVF-kliniken ringde vid 11 tiden. 6 av våra embryon såg riktigt fina ut. Ett av dem var lite långsammare. Men de ville nu att vi ska avvakta med insättning till lördag. Det känns bra.
Det finns ju alltid en risk att det inte blir någon som blir kvar till dess, i så fall skulle vi få ett nytt försök. Men hon var rätt säker på att det skulle bli i alla fall en blastosyst då vi är unga och jag hade väldigt fina ägg. :)
Nu känns det dessutom lite bättre i magen. Inte lika ont. Så nu tror jag att vi ska försöka orka oss ut och titta lite. Kanske ta en fika. Helt underbart. Känns som att vi äntligen får lite medvind.
Vaknade för en halvtimme sen av att jag hade ganska ont kring vänster äggstock, båda gör ont men vänstra är värst. Det var också där jag hade flest och störst äggblåsor. Det är så svårt tycker jag hur mycket ont är normalt? Hur länge ska man normalt ha ont? Det jag vet är att det gör varken mer eller mindre ont än det gjorde i måndags.
Tankarna flög samtidigt på en gång iväg till IVF-kliniken. Hur mår våra embryon idag? Ja tänk nu är de ju faktiskt embryon. Och förhoppningsvis är ett av dem vårt blivande barn. Helt otrolig känsla. Mycket tankar som far omkring. Kommer vi få sätta in idag eller blir det att vänta till lördag?
Pratade även med dottern igår. Saknar henne som tokig. Hon har varit hos pappan i en och en halv vecka nu. Men istället för hon vara lika länge hos oss då vi kommer hem. Hon frågade på en gång "mamma vart är du?" Hon tyckte det var dags att vi kom hem nu. Det kan jag hålla med om. Men detta måste ju bli klart först. Hon vill ju så gärna bli storasyster så helt fel är det ju inte att vi är så långt ifrån henne.
Om det blir så att vi ska stanna till lördag så hoppas jag att läkaren hinner ringa innan vi checkar ut från hotellet. Om inte annat så vet jag inte vad vi sia hitta på från kl 12-14.30. Jag har inte så mycket ork att kuta runt i affärer och titta heller i och med att det gör rätt ont i magen. Men det ordnar mig nog. :)
Nu är jag hungrig och jag hoppas att älsklingen vaknar snart så vi kan gå ner och äta frukost. :)
Ja i måndags var vi ju p å äggplock. Och helt ärligt var det nog det värsta jag varit med om. Det gjorde så fruktansvärt ont !!! Det var mycket värre än jag hade väntat mig.
Nu ska ingen skrämmas utav det eftersom alla är ju olika. En del känner knappt någonting, andra har jätte ont.
De fick i alla fall ut 9 ägg. Det tyckte de var riktigt bra. Tydligen kan det vara bra om det inte är för många oxå.
Resten av måndagen spenderade jag i sängen lite halv groggy, halva tiden sovandes, halva vaken. Det gjorde ont och magen var fruktansvärt svullen. Såg ut som jag var i femte månaden, minst.
Tisdagen var jag fortfarande trött och slut. Ont och nästan ännu mer svullen. Helt underbart att bo på hotell när man mår så här. Man går ner och äter en jätte bra frukost och kommer upp på rummet och då har de städat och bäddat sängen åt oss. :)
På kvällen tänkte vi gå ut och äta och vid 18 tiden ringer läkaren. Blir först rädd och tänker fan nu har allt gått åt helvete. Men då berättar hon att av de 9 ägg de fick ut var 8 mogna och nu var 7 ägg befruktade. De ville skjuta upp återföringen till torsdag tidigast, troligtvis.
Och ja där är vi nu. Läkaren ska ringa idag igen. Så det är bara att vänta. :)
Nu ska jag väcka gubben och höra om vi kan gå ner och äta frukost.
