Tänker tillbaka

Satt på morgonen och läste igenom alla inlägg jag gjort i den här bloggen. Det drar upp mycket känslor. Plötsligt minns jag sorgen och alla besvikelser, hur jobbigt det var. Känslan av att se magar vart man än vänder sig. Smärtan varje gång man får ett graviditetsbesked. Varför alla andra men inte vi? Det var två fruktansvärt tunga år. Tårarna rinner när man tänker tillbaka på allt. Och jag förstår hur otroligt lyckligt lottade vi är.

Tänk att du lille vän där inne äntligen ville komma till oss. Att du vår lilla ängel ville sätta dig fast och hänga kvar. Gick igår in i v31 och vi längtar så mycket efter dig. Du är fruktansvärt efterlängtad och så oerhört älskad redan nu. Vill bara att tiden ska gå så vi får träffa dig äntligen. <3

Tänk att min fina älskade dotter äntligen ska få bli storasyster!!

Alldeles för länge sen

Har inte skrivit här på jätte länge. Så en liten uppdatering är det väl ändå dags för. I April fick vi veta på RUL att vi väntar en liten pojke!! <3 Lill gumman längtar väldigt mycket efter sin lillebror och hon kommer bli världens bästa storasyster. :)

Graviditeten har varit allt annat än en dans på rosor. Illamåendet och kräkningarna har inte gett med sig än. I v20 började jag få fruktansvärt ont i njurarna och i v21 konstaterades hydronefros på bägge njurarna. Foglossningen kom tidigt men har funkat relativt bra fram tills för någon vecka sen. Nu är den också olidlig. Försöker att stå ut. Var på specialist mödravården förra veckan och håller nu tummarna för att jag ska slippa få en nefrostomi (en slang till njuren).

Trots allt detta så är lyckan total och vi längtar så otroligt mycket efter vår lilla skatt där inne, en aktiv liten kille. :) Läkaren på specialist mödravården lovade mig att i v38+0 kommer vi bli kallade till en igångsättnings kontroll och om allt ser bra ut då kommer de pga mina krämpor att sätta igång mig tidigare. Det är en liten tröst, men hoppas ju såklart att han kommer att titta ut innan det utan igångsättning. Det är i alla fall mindre än 9 veckor till v38+0 så det är inte alls länge. :)

Läser dagligen om par som inte lyckas efter mååånga ivf försök eller de som får missfall och det gör att jag känner mig otroligt tacksam för att vi äntligen fick vårt plus och att det nu hållt i sig till v29+2. Oavsett krämpor så är han väldigt efterlängtad. Vårt lilla mirakel.

Känns som att kärleken svämmar över inom mig när dottern kramar och pussar på magen och talar om hur mycket hon längtar efter lillebror. <3 Är så tacksam för att vi efter mycket om och men fick denna efterlängtade graviditet. Det kommer att vara så värt allt det jobbiga sen när han kommit. :)

Var ett tag sen...

Allting flyter på. Har haft några riktigt dåliga veckor då jag inte fått i mig eller fått behålla knappt någononting. Har gått ned 8 kg och varit in minst en gång i veckan för dropp. Men sista veckan har jag haft några enstaka bra dagar. Igår blev det dock bättre igen. Fick inte i mig någon middag.

Mitt blodvärde är också dåligt, men järntillskott klarar inte riktigt min mage,  bara blutsaft som istället smakar så illa att jag inte får i mig det. Det gör att jag blir väldigt yr, trött och blek.  Och självklart ännu mer illamående.  Men trots detta är jag så lycklig. Vi klarade det ju till slut och nu är det bara att hålla ut till i augusti. :)

I natt drömde jag att vi var på ul och fick veta att det var en liten flicka därinne. Men det visar sig om den drömmen stämmer eller inte. Med dottern var jag ju säker på att det var en flicka, men brukade drömma att det var en pojke. Så kanske det är en pojke den här gången då. Har ingen aning vad jag tror om saken nu. :)

Lillan är överlycklig att bli stora syster och det känns ju underbart. :) Ibland känns det som lite fladder där inne. Är helt säker på att det är bebisen.  Men jag vet att de flesta säger att det är för tidigt. Men det känns som att det inte kan vara något annat. Små kullerbyttor därinne. Och magen den växer så det knakar. Märks att det är andra graviditeten, ser redan ut som i v18 med dottern. Underbart.

Kanske blev ett lite rörigt inlägg, men ville försöka få med vad som hänt. Inte så mycket som har hänt,  men i alla fall. :)

Idag var det dags igen..

Ringde ett förtvivlat samtal till bm igår. Fick då en tid hos en läkare på gynmottagningen idag. Rädslan finns ju där nu när illamåendet bara blir värre och värre, att det ska bli lika illa som förra graviditeten. Läkaren var i alla fall väldigt förstående. Till skillnad från vad de var förra gången. Hade dock lite dåliga värden så jag fick stanna över dagen för att få lite dropp. Fick även utskrivet nya illamående mediciner som verkar funka bättre. Mitt hb värde var jätte dåligt, så det var bara att köpa järntabletter också.

Nu hoppas jag i alla fall att inte illamåendet blir så mycket värre. Annars ville de att jag kommer in och får dropp någon dag varje eller varannan vecka. Så länge jag slipper bli inlagd lika länge som sist så är jag nöjd.

Tur att bebisen i alla fall får det den behöver. En liten tröst. :)

Visst är det konstigt....

I vanliga fall, om man mådde så här och fick i sig så här lite mat, då skulle man inte orka många dagar. Men när ma  är gravid är det ändå som att man ändå hela tiden klarar lite till. Alltså klarar man mycket mer än man tror.

Imorse fick jag i mig en tallrik med fil, lite sylt och havre flingor. Till lunch gjorde jag i ordning och fyllde ett tacoskal, fick i mig halva. Blev hungrig och illamående när vi var och handlade så jag köpte fem små chili cheese tops. En macka när jag kom hem och sen en fjärdedels tacoskal med fyllning till middag. Några vindruvor.  Vätska får jag i mig. Men mat, det bara inte går.

Tur jag har några extra kilo efter ivf behandlingen. Det finns ju lite att ta av iaf.

Så här lite har jag ätit nu i två veckor. Hur länge ska man fixa det och ändå kunna jobba ? Känner att energin börjar tryta. Blir trött, grinig och YR!! Med tanke på att det blir värre för var dag har jag just nu ingen större förhoppning att det kommer bli så mycket bättre än med dottern.

Men det är värt det och det är underbart att äntligen må så här igen. Haha.  Alternativet är mycket mycket sämre. Jag är lycklig trots detta och trots allt är det ju faktiakt ett tecken på att allt är väl. :)

V 8+4 idag

Illamåendet hänger i ordentligt. Har gått ned fem kg i vikt men magen har blivit lite putigare trots det. Underbart. Foglossning har jag börjat få och redan värre än med dottern. Inte lika underbart.  Tröttheten kom för två veckor sen och jag sover från 8 på kvällen till 8 på morgonen.  Det är SKÖNT!!

Igår var vi även på vul och vi fick se att det faktiskt var en liten där inne. Ett pytte litet hjärta som pickade på jätte snabbt. Heeeelt underbart !!! Nu är vi överlyckliga. Tänk att vi faktiskt lyckades. 

Bebis satt ganska högt upp så det blrv inte så bra bild. Man såg inte mer än ryggen typ. Så därför ska vi få komma på ett vul till om två veckor för att hoppas på en bättre bild. :)

1, 67 cm lång (crl längd) precis så mycket som den skulle växt. Tydligen inte ovanligt att man blir bakflyttad trota att man vet exakt. Men det blev inte vi. :)

Jag har inte orkat skrivit så mycket här pga illamåendet och tröttheten.  Men det var en liten uppdatering iaf. :)