måndag 17 juni 2013

Tänker tillbaka

Satt på morgonen och läste igenom alla inlägg jag gjort i den här bloggen. Det drar upp mycket känslor. Plötsligt minns jag sorgen och alla besvikelser, hur jobbigt det var. Känslan av att se magar vart man än vänder sig. Smärtan varje gång man får ett graviditetsbesked. Varför alla andra men inte vi? Det var två fruktansvärt tunga år. Tårarna rinner när man tänker tillbaka på allt. Och jag förstår hur otroligt lyckligt lottade vi är.

Tänk att du lille vän där inne äntligen ville komma till oss. Att du vår lilla ängel ville sätta dig fast och hänga kvar. Gick igår in i v31 och vi längtar så mycket efter dig. Du är fruktansvärt efterlängtad och så oerhört älskad redan nu. Vill bara att tiden ska gå så vi får träffa dig äntligen. <3

Tänk att min fina älskade dotter äntligen ska få bli storasyster!!

tisdag 11 juni 2013

Alldeles för länge sen

Har inte skrivit här på jätte länge. Så en liten uppdatering är det väl ändå dags för. I April fick vi veta på RUL att vi väntar en liten pojke!! <3 Lill gumman längtar väldigt mycket efter sin lillebror och hon kommer bli världens bästa storasyster. :)

Graviditeten har varit allt annat än en dans på rosor. Illamåendet och kräkningarna har inte gett med sig än. I v20 började jag få fruktansvärt ont i njurarna och i v21 konstaterades hydronefros på bägge njurarna. Foglossningen kom tidigt men har funkat relativt bra fram tills för någon vecka sen. Nu är den också olidlig. Försöker att stå ut. Var på specialist mödravården förra veckan och håller nu tummarna för att jag ska slippa få en nefrostomi (en slang till njuren).

Trots allt detta så är lyckan total och vi längtar så otroligt mycket efter vår lilla skatt där inne, en aktiv liten kille. :) Läkaren på specialist mödravården lovade mig att i v38+0 kommer vi bli kallade till en igångsättnings kontroll och om allt ser bra ut då kommer de pga mina krämpor att sätta igång mig tidigare. Det är en liten tröst, men hoppas ju såklart att han kommer att titta ut innan det utan igångsättning. Det är i alla fall mindre än 9 veckor till v38+0 så det är inte alls länge. :)

Läser dagligen om par som inte lyckas efter mååånga ivf försök eller de som får missfall och det gör att jag känner mig otroligt tacksam för att vi äntligen fick vårt plus och att det nu hållt i sig till v29+2. Oavsett krämpor så är han väldigt efterlängtad. Vårt lilla mirakel.

Känns som att kärleken svämmar över inom mig när dottern kramar och pussar på magen och talar om hur mycket hon längtar efter lillebror. <3 Är så tacksam för att vi efter mycket om och men fick denna efterlängtade graviditet. Det kommer att vara så värt allt det jobbiga sen när han kommit. :)