Och så var ännu en helg slut och imorgon åker lilla hjärtat till sin pappa igen. Det känns som vanligt jobbigt att veta att man ska vara ifrån henne en vecka. Men så är det.
Har känts tungt sista dagarna. Någon ägglossning blev det troligtvis inte. Monitorn gick aldrig upp på max och inget utslag på äl test. Så idag skulle jag börja med provera igen, men jag valde att vänta till imorgon, annars hade jag inte hunnit gå på vul i tid nästa cykel. Dock känns det nästan som mensen är på gång. Hade helst velat slippa proveran då jag mår dåligt på den. Men risken finns att mensen inte kommer annars. Nu blir den ju mer än två veckor sen.
Det går inte alls bra nu känner jag. Det bara strular hela tiden. :( Har också i tre dagar nu mått riktigt illa. Trots att jag vet att jag troligtvis inte haft äl är det ändå svårt att inte hoppas när jag mår så här. Gjorde ett test imorse bara för att, eftersom jag ska börja med provera också. Men det var såklart negativt. Så ingen bebbe iaf. :( Nej jag vet inte... Just nu känns det som det aldrig kommer bli något.
Har sista dagarna känts som att jag inte orkar, det tar för mycket av min energi. Jag och älskling har pratat mycket i helgen, om jag verkligen ska äta mer pergo, inget verkar ju hända förutom att jag går ipp ett kilo på varje kur och mår halvdålogt på dem. Men vi känner att vi måste prova en eller två gånger till när vi ändå får det.
Men mycket funderingar nu... Ska vi kanske göra ivf privat istället, ska vi göra ivf överhuvudtaget? Ja mycket sånt. Just nu känner jag nästan att jag inte orkar med mer besvikelser. Men man får inte ge upp, det kommer vara värt allt sen när det väl blir bebis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar