Långsamt

Ja tiden går väldigt långsamt just nu... Är 10 dagar kvar till bim och alltså 10 dagar kvar till vi vet om det lyckades eller inte. Jag både längtar och inte på samma gång. Vill inte få allt hopp krossat ännu en gång.

Jag hoppas innerligt att det är ett befruktat ägg som är på väg mot min livmoder nu som signalerar om sin ankomst. Att det förbereds för att det ska komma.

Jag är rätt säker att det var två ägg som släppte som läkaren trodde, då det gjorde ordentligt ont på bägge sidor. Snälla låt det ha tagit sig och låt det fästa. Jag hoppas så !!!

Den lååånga väntan till bim

Ja nu har den börjat. Ägglossning ska ha varit i fredags morse. Hoppas så innerligt nu att det ska ta sig. Enligt vul såg det ut som två ägg var mogna. Jag hoppas innerligt nu att båda äggen släppte, hade ont på båda sidor så de bör ha gjort det. Snälla snälla låt ett av äggen fästa nu. Efter att ha försökt i ett och ett halvt år tycker jag faktiskt att det är vår tur nu.

Känner i alla fall av ovitrellen. Ont i brösten, molvärk i tjejmagen och trött. Men det betyder ju ingenting. Den 8/6 har jag bim och då hoppas jag verkligen att mensen uteblir.

Återigen snälla, ett av äggen kan väl befruktas och fästa. Jag vill inte vänta mer. VI vill inte vänta mer. Bara 12 dagar kvar ca. Känns inte som man kommer stå ut. Men det måste jag, jag vet. Tänker inte testa före bim utan istället bara vänta ut och se om mensen kommer. Har heller inget test hemma så kan inte testa heller.

Nu bara måste det ta sig. MÅSTE!!

Måndag

Idag har vi varit på vul igen, jätte fin slemhinna och nu hade två fina äggblåsor växt till sig. Båda på 15mm. Så blir Gonal-F ikväll och imorgon kväll och sen Ovitrelle sprutan på onsdag kväll. Då bör de två äggen släppa på fredag morgon trodde han. En från varje äggstock. Nu jävlar måste det väl ändå ta sig. Jag hoppas i alla fall verkligen det.

Men jag är rädd för att hoppas för mycket. Känner mig fortfarande ganska lugn, men samtidigt känner jag att hoppet kommer mer och mer. På fredag efter äl och när nedräkningen till bim börjar vet jag att det kommer vara lika olidligt igen. Man kan ju tro att efter att ha försökt i 1½ år borde man ha lärt sig att inte tänka sönder sig. Men det är lättare sagt än gjort när man vill något så fruktansvärt mycket. Kommer det bli vår tur nu? Tusen tankar flyger genom huvudet.

Bim är runt den 8/6, blev en lång cykel den här gången. Som tur är har jag inga gravtest hemma. Och dessutom är det ingen mening att testa före bim efter ovitrelle sprutan. För det första så kan den ge falska plus i 10 dagar efter man tagit den, för det andra så sist jag tog en ovitrelle spruta så kom mensen exakt som den skulle. Alltså mycket bättre att vänta ut den och om den inte kommer, då är det dags att testa.

Nu vill jag verkligen att en liten bebis vill flytta in i min mage, nu orkar jag inte vänta mer. Vill inte behöva vänta hela sommaren på ivf och vill helst inte alls göra ivf. Men på ett sätt känns det som att jag redan ställt mig in på att det blir så, allt annat får i annat fall bli en positiv överraskning. Det får bli som det blir helt enkelt.

Koll idag

Och ingen ägglossning ännu. Har tagit sprutan i 12 dagar nu. Men blåsorna var ännu små, så jag ska spruta i en vecka till så blir det ny koll då.

Var många äggblåsor aom vaknat till liv även om 2 st var större än de andra. Men tror det var därför han inte vågade höja dosen. Dumt om det blir en massa äggblåsor då vi inte ska göra äggplock utan försöka själva. Hoppas verkligen att det hinner bli något. Annars kommer vi måsta avbryta då de går på sommarledigt i slutet på den här månaden.

Skönt iaf att jag mår mycket bättre än med pergo. Vi har ju fullt upp den här veckan. Lillan fyller år och vi ska åka till stockholm i slutet på veckan. Och sen kalas till helgen hos lillans kompis. Så tiden kommer nog rusa fram, hoppas jag i alla fall.

Mycket att göra denna helg

Vi har haft kalas hela hrlgen. Det har verkligen varit fullt upp. Lillan fyller ju snart år. Fem år. Shit vad tiden går fort!! Önskar ibland att man kan spola tillbaka den lite, hon börjar bli alldeles för stor nu. :)

Jag mår fortfarande toppen på sprutorna. Inga problem alls. Imorgon ska vi till läkaren och se hur jag svarat på behandlingen. Jag har fortfarande låg på fertilitets monitorn, men jag börjar undra om det kanske är så att den helt enkelt inte funkar som den ska på mig. Eftersom förra månaden fick jag inget utslag varken för hög eller låg, men ändå fick jag mens så fick jag mens, tidigt dessutom.

Aja vi får helt enkelt se vad det visar imorgon. Hoppas verkligen. Skulle vara perfekt om vi lyckades nu, då skulle den vara beräknad att komma runt min födelsedag. :)

Och i vilket fall är ju det här vårt sista försök på egen hand, sen blir det ivf istället. Remissen skickas i så fall när min mens kommer, vilket jag verkligen hoppas att den inte gör.

Det molar mycket i äggstockarna av och till så kanske är det på gång.

Sjunde dagen med Gonal-F

Ja, idag ska jag ta den sjunde injektionen och jag måste säga att hittills mår jag sjukt mycket bättre än vad jag gjorde på pergon. Hoppas det fortsätter så nu. :) Bara ca sex dagar kvar till vi ska på vul och se om jag tagit fått rätt dos eller inte. Spännande. Dock känns det lite just nu som att det aldrig kommer bli någon bebis. Men får inte sluta hoppas.

Det känns i alla fall skönt att vi fick prova något annat än pergo. Och det blir i alla fall att få tiden att gå så länge. Så fort jag slutar med ägglossnings stimulerande finns det risk att mensen kommer utebli länge som det blev innan vi började med hormoner. Men det hoppas jag inte.

Ja, just nu är det i alla fall bara att vänta och se vad som händer. Och hoppas på det bästa.

Blev ett försök med sprutor i alla fall.

Ja, det blev ingen ägglossning, det blev istället en jätte tidig mens. Blev bara en 24 dagars cykel, vilket var konstig med tanke på att jag antagligen inte hade haft äl. Men kanske min kropp bestämde sig för att den skulle vara lite snäll med mig efter den krånglat så mycket. Så idag har jag fått börja med injektioner med Gonal F istället för pergotime. Fick börja med en liten dos på 50ie eftersom han tycker att jag verkar vara lättstimulerad.

Jag är ju dock livrädd för sprutor, så det tog en liten stund innan jag vågade sticka. Men jag gjorde det, alldeles själv. Ville absolut inte att någon annan skulle göra det. Det kändes lite, sved en stund efter, men inte alls så farligt som jag trodde. Kanske bra för min nål rädsla. :)

Känns helt underbart. Blir kanske inte någon bebis bara för det, men då får vi i alla fall försöka med något annat när inte pergon ville funka som den ska. Kan ju inte låta bli att hoppas. Den 14e ska vi göra vul och se om det blivit några äggblåsor. Annars antar jag att han ökar dosen.

Ja, det känns positivt nu, hoppfullt. Men ska försöka att inte hoppas för mycket. Ska också bli spännande att se hur jag kommer må på de här. :)

Ska ta och hoppa in i duschen nu och ta ett varmt bad efter med havssalt som jag fick av min mamma, det skulle tydligen göra att musklerna slappnar av. Det behöver jag verkligen.