Idag har vi varit på vul igen, jätte fin slemhinna och nu hade två fina äggblåsor växt till sig. Båda på 15mm. Så blir Gonal-F ikväll och imorgon kväll och sen Ovitrelle sprutan på onsdag kväll. Då bör de två äggen släppa på fredag morgon trodde han. En från varje äggstock. Nu jävlar måste det väl ändå ta sig. Jag hoppas i alla fall verkligen det.
Men jag är rädd för att hoppas för mycket. Känner mig fortfarande ganska lugn, men samtidigt känner jag att hoppet kommer mer och mer. På fredag efter äl och när nedräkningen till bim börjar vet jag att det kommer vara lika olidligt igen. Man kan ju tro att efter att ha försökt i 1½ år borde man ha lärt sig att inte tänka sönder sig. Men det är lättare sagt än gjort när man vill något så fruktansvärt mycket. Kommer det bli vår tur nu? Tusen tankar flyger genom huvudet.
Bim är runt den 8/6, blev en lång cykel den här gången. Som tur är har jag inga gravtest hemma. Och dessutom är det ingen mening att testa före bim efter ovitrelle sprutan. För det första så kan den ge falska plus i 10 dagar efter man tagit den, för det andra så sist jag tog en ovitrelle spruta så kom mensen exakt som den skulle. Alltså mycket bättre att vänta ut den och om den inte kommer, då är det dags att testa.
Nu vill jag verkligen att en liten bebis vill flytta in i min mage, nu orkar jag inte vänta mer. Vill inte behöva vänta hela sommaren på ivf och vill helst inte alls göra ivf. Men på ett sätt känns det som att jag redan ställt mig in på att det blir så, allt annat får i annat fall bli en positiv överraskning. Det får bli som det blir helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar