Just nu känns allting mörkt och dystert

Min dotter är hos sin pappa denna veckan, vilket alltid är en lite tyngre vecka. Och till råga på allt så känner jag att nu är allt hopp borta. Jag tror inte längre att vi kommer bli gravida på naturligt sätt. Jag vill självklart det, men jag tror inte det längre.

Det är två egna försök kvar och sedan skickar han remissen för ivf. Det går inte att göra här i vår stad, så vi kommer bli tvungna att åka 45 mil, minst. I vårt landsting får man dessutom bara ett försök finansierat av landstinget och ev om möjligt, en återinsättning med fryst embryo. Så i värsta fall bara ett. Det känns oxå jobbigt, det är ju inte direkt gratis att göra det privat sen. Men självklart skulle det vara värt varenda öre.

Har varit mycket tankar om ivf idag och jag har kollat runt lite på de två olika klinikerna remissen i så fall skulle skickas till. Det är en av klinikerna som jag hellre skulle åka till, då de använder sig av långtidsodling om det passar patienten, jag har ju lättstimulerade äggstockar så skulle vara perfekt. Jag försöker nu förlika mig med tanken på ivf, så jag inte blir knäckt en gång till om det inte blir något på dessa två cykler. Tittat upp hur det funkar med nedregleringen vid endometrios osv.

Väntar oxå på svar från läkaren, jag skickade ett mail till honom idag om att mensen kommit nu och berättade att denna gång gjorde ännu ondare i magen osv. Kommer få en ny tid av honom när vi ska dit på vul för att kolla om det blivit ägg igen. Blir väl om ca 14 dagar.

Till sist måste jag bara säga att min mamma är världens bästa. Vi pratar om allt, och självklart vet hon även om allt det här. Talade om för henne igår när mensen kom och ytterligare ett misslyckande. Hon blev ledsen för vår skull och när jag träffade henne på kvällen gav hon mig en lång kram, då började tårarna forsa, och de ville inte sluta. Jag känner mig som världens sämsta som inte ens kan ge min sambo ett barn.

Nej, den här bebisverkstaden blev verkligen inte som vi hade tänkt oss. Det är smärtsamt, man blir så förtvivlad. Varför vill inte vår efterlängtade bebis komma till oss?? Varför vill inte dotterns efterlängtade lilla syskon komma till oss?


Man skaffar inte barn, man får dem. Om man har tur.