Spolning

Har nu varit och spolat äggledarna, det gjorde lite ont på ena sidan. Lite mer ont när han sprutade in luft. Men när jag satte mig upp efteråt, då gjorde det RIKTIGT ont. Och det gör fortfarande ont. Men det är det värt.

Han gjorde spolningen med ultraljud. Och han sa att han med säkerhet inte kunde säga om det var passage i båda äggledarna, men det var i alla fall passage i någon av dem. Dock den sidan som det gjorde ont i och som det i sämsta fall kunde vara en blockering i, det är såklart den sidan som jag oftast får äl på. Men han hoppades på att eftersom det gjorde lite ont där att det, om det var något stopp, släppte.

I övrigt pratade han mest om ivf idag, om vi funderat något kring det, hur det funkade om man skulle få det landstingsfinansierat, när det kunde bli om vi inte lyckas, var vi kommer få göra det osv. Vi fick även med oss papper hem om ivf.

Min sambo har ju hela tiden sagt att jag ska vara positiv, att det inte är någon fara. Att vi kommer lyckas på egen hand, bara det att det tar lite tid osv. Men nu har även hans inställning ändrats. I och med att läkaren pratade om vad han trodde och att han tyckte att vi skulle försöka en eller ett par gånger till med pergo om det inte blev något nu, men att chanserna inte var stora. Att han informerade om hur det funkar när han skickar remissen och efter. Nu förstår nog han också att det kanske inte kommer att gå på naturlig väg. Han verkar lite ledsen. Jag har ändå känt på mig att chanserna inte varit särskilt stora, men han förstod inte det förrän idag. Han läste tom igenom papperna vi fick med oss medan jag var in och hämtade lillan.

Jag känner mig ledsen, men samtidigt känner jag att det är ju inget nytt. Jag kände det på mig. Någonstans i mig visste jag. Även om jag fortfarande innerligt hoppas på att vi ska lyckas själva. Hoppet är inte helt borta. Jag känner att jag redan nu även om jag fortsätter hoppas, måste börja vänja mig vid tanken på att även om jag har lyckats bli gravid och fått ett barn så är chansen att jag ska kunna bli gravid igen, naturligt, inte stora.

Gud, vad det låter som jag har en fruktansvärt negativ inställning. Men jag försöker bara acceptera läget. Men, jag vill och jag hoppas att det blir ett plus denna cykel. Jag vill slippa ivf. Jag tror någonstans att om bara ett ägg kunde släppa från andra sidan så blir jag gravid. Nu har jag ju haft äl på höger sida de sista tre gångerna, den här gången måste det ju ändå bli på andra sidan.