Idag är ju den utsatta test dagen och jag klev upp och tog testet vi fick av kliniken. Plusset kom fram och blev STARKT innan kontroll strecket ens hunnit komma fram. Det är ingen tvekan om saken. Det lilla pyret de satte in den 8/12 har valt att bo in sig. :)
Det känns fortfarande helt otroligt trots att man vetat det en vecka. :)
En helt underbar julklapp precis som läkaren sa att hon trodde på. Helt underbart !!!!
Man vågar inte hoppas. Man vågar inte ens nämna de få symtom man känner. Känns som man bara håller andan och väntar. Det värsta tycker jag är humöret. Det pendlar upp och ner. Från att vara jätte jätte ledsen och förtvivlad till att bli jätte glad eller jätte arg och sen ledsen igen.
I förgår och igår var två riktigt dåliga dagar. Idag känns deg bättre. Känns nästan bra.
Jag ber till den lilla de satte in att snälla snälla stanna och väx!! Jag hoppas att du hittat din plats och att du satt dig fast ordentligt. <3
Vilken konstig och jobbig dag det varit. Har pendlat upp och ned som en bergochdalbana. Först drömde jag att vi plussade. Vaknade med en hopplös känsla att det aldrig kommer lyckas och definitivt inte nu. Grät hela dagen.
Strax innan middagen insåg jag att jag hade som lite uvi känningar. Kissar hela tiden och känner mig konstant kissnödig. Men det svider inte då jag kissar. Där vände hoppet igen. Lite dovt illamående hänger över mig och någon middag fick jag knappt i mig. Vid närmare eftertanke ingen lunch heller. Kanske det ändå gått vägen.
Sen kom hopplösheten igen. Grät ännu mer.
Illamående och kissnödighet hänger i och även att det nyper och drar i tjejmagen ner mot ljumskarna. Nu är jag igen positiv. Det växlar hela tiden !!! Men det hör väl till. Det lär väl vara progesteronet.
Ja det känns så nu. Har nu som mensvärk. Vet att det även kan vara positivt. Men det skrämmer liksom upp en ganska ordentligt. Jag vill att mensen ska hålla sig borta i 9 månader till.
Jag vill börja känna något snart om det tagit sig, så jag slipper känna så här. Det känns dock alldeles för overkligt att det skulle ta sig. Det känns jätte långt bort. Vissa.dagar känns det som att vi aldrig kommer lyckas.
Har gråtit hela dagen fast att jag egentligen kanske inte har någon anledning till det annat än att jag har "en känsla" att det inte tagit sig. Känns som jag bara vill lägga mig ner och gråta ännu mer. :'(
Tänk att man kan vara så överdrivet positiv för att sen bli så fruktansvärt negativ. Det borde vara olagligt !!
Tiden känns gå hur långsamt som helst. På ett sätt är jag glad för det. Annars brukar tiden gå så fort när man har barn. Sen har vi ju inte hunnit fixa någonting inför jul. Men å andra sidan vill jag ju att tiden ska gå så vi får testa.
Ruvardag 4 idag. Det nyper och drar lite i ljumskarna ibland. Men jag kan ju inte påstå att jag känner mig gravid. Men jag vet att det är på tok för tidigt att uttala sig om det nu. Tänker dock lite på det läkaren sa, att om blaston fäster är det stor risk att äggstockarna sväller upp och gör ont igen. Finns inget tecken på att de är på väg att göra det. Det gör mig lite pessimistisk. Samtidigt kanske det brukar ta längre tid??
Man tänker för mycket. Skulle behöva tips på hur man gör för att lyckas tänka på annat. Jag tänker såklart inte på det här 24/7. Men så fort man inte har något annat att göra så börjar man fundera. Hoppas. Osv.
Men nu är det dags att börja fundera lite och planera inför julen. Det ska bakas julgodis och klä granen, koka skinka, julhandla. Har heller inte köpt en enda julklapp. Så ja lite stressigt börjar det nog bli. Jag har helt enkelt egentligen inte tid att tänka på den där lilla blastosysten. :P
Nästa helg ska vi ju dessutom börja flytta. Så ja återigen har vi inte tid att fundera och älta. Men det gör man ju ändå. :)
Har nu passerat. Har fått massa biverkningar av crinonen. Mår illa som tusan, tröttare än tröttast, bröst spänningar och riktigt yr. Men det hör väl till. Förhoppningsvis lär det väl kanske fortsätta så. :P Har även börja nypa i äggstockarna igen och även lite mer ut på sidorna. Det hoppas jag att det är bra tecken. Det kunde ju bli ont i dem igen om blaston fäste. Hoppas.
Men än är det ju ca 14 dagar till testdag så det är bara att vackert vänta och se.
Idag är det iaf 10 dagar sen jag tog ovitrelle sprutan så nu är den iaf ute ur kroppen. Det är ju bra. Om jag nästa vecka skulle få ett infall att testa eller så.
Gud vad jag har längtat länge efter att få säga de orden. En super fin blastocyst fick vi tillbaka idag !!! 6 av våra 7 befruktade ägg hade utvecklats till blastocyster. Av dem var 4 st av toppkvalitet. En till mig och 3 st till frysen. De andra 2 skulle de odla lite till och se imorgon el måndag om de kanske kunde frysa även dem.
Läkaren och embryologen sa båda att det var jätte bra resultat på mina 8 mogna ägg. :) Det verkar i alla fall inte vara så att jag och sambon inte passar ihop. På julafton är det testdag och jag ska göra mitt bästa för att kunna hålla mig till dess. För nu har vi bestämt oss för att den här lilla pluppen som vi nu fick se sättas in. Den ska nu boa in sig och bli världens mest efterlängtade barn !!!
Vi gick båda ut från kliniken gråtandes. Ville bara skutta ut därifrån. Vi är riktigt äckligt positiva. Men samtidigt måste man ju vara realistisk. Men chanserna att lyckas med en blastis är ju så stora att set bara måste lyckas.
Lilla du där inne. Se nu till att boa in dig och stanna där i 9 månader. Vi väntar på dig. <3
Idag hoppas jag att vi ska få tillbaka en fin blastosyst. Förhoppningsvis den blastosyst som ska bli vårat barn.
Trots att jag var väldigt ung och det fanns omständigheter som gjorde att minnet bleknat från just den tiden. Så har jag ju faktiskt upplevt att få veta att det ligger en liten ängel i min mage, fått känna den växa och röra sig inuti mig. Den underbara förlossningen. Amning. Att få hålla mitt barn i min famn för första gången. Ja allt det underbara som hör till.
Men min sambo har aldrig fått uppleva att bli pappa. Att få se sitt barn växa inuti någons mage. Känna sparkar. Se sitt barn för första gången. Ja allt som hör till.
Jag längtar verkligen efter den dagen jag får tala om för honom att han ska bli pappa. Längtar efter att han ska få uppleva allt det där. Samtidigt som jag också längtar efter att få gå igenom allt det där med någon som faktiskt bryr sig. Första och enda gången min dotters pappa kände en spark genom magen sa han "åh fy fan vad ÄCKLIGT" (kanske inte den reaktionen man vill ha), sen kände han aldrig mer på magen igen. Inte ens tittade på den.
Jag hoppas dagen kommer när jag och min sambo får uppleva det här. Jag för andra gången och han för första gången. Jag vill att han ska få känna hur underbart det är.
Nu blev en viss grej i det här inlägget lite väl privat. Men jag startade ju också bloggen för mig själv att ventilera i.
Om de inte hö r av sig ska vi om ca 3 timmar åka på ET. Sedan ska vi åka hemmåt och hämta vovven och dottern. Guuud vad jag längtar efter dem. Särskilt min Lill gumma.
Läkaren från IVF-kliniken ringde vid 11 tiden. 6 av våra embryon såg riktigt fina ut. Ett av dem var lite långsammare. Men de ville nu att vi ska avvakta med insättning till lördag. Det känns bra.
Det finns ju alltid en risk att det inte blir någon som blir kvar till dess, i så fall skulle vi få ett nytt försök. Men hon var rätt säker på att det skulle bli i alla fall en blastosyst då vi är unga och jag hade väldigt fina ägg. :)
Nu känns det dessutom lite bättre i magen. Inte lika ont. Så nu tror jag att vi ska försöka orka oss ut och titta lite. Kanske ta en fika. Helt underbart. Känns som att vi äntligen får lite medvind.
Vaknade för en halvtimme sen av att jag hade ganska ont kring vänster äggstock, båda gör ont men vänstra är värst. Det var också där jag hade flest och störst äggblåsor. Det är så svårt tycker jag hur mycket ont är normalt? Hur länge ska man normalt ha ont? Det jag vet är att det gör varken mer eller mindre ont än det gjorde i måndags.
Tankarna flög samtidigt på en gång iväg till IVF-kliniken. Hur mår våra embryon idag? Ja tänk nu är de ju faktiskt embryon. Och förhoppningsvis är ett av dem vårt blivande barn. Helt otrolig känsla. Mycket tankar som far omkring. Kommer vi få sätta in idag eller blir det att vänta till lördag?
Pratade även med dottern igår. Saknar henne som tokig. Hon har varit hos pappan i en och en halv vecka nu. Men istället för hon vara lika länge hos oss då vi kommer hem. Hon frågade på en gång "mamma vart är du?" Hon tyckte det var dags att vi kom hem nu. Det kan jag hålla med om. Men detta måste ju bli klart först. Hon vill ju så gärna bli storasyster så helt fel är det ju inte att vi är så långt ifrån henne.
Om det blir så att vi ska stanna till lördag så hoppas jag att läkaren hinner ringa innan vi checkar ut från hotellet. Om inte annat så vet jag inte vad vi sia hitta på från kl 12-14.30. Jag har inte så mycket ork att kuta runt i affärer och titta heller i och med att det gör rätt ont i magen. Men det ordnar mig nog. :)
Nu är jag hungrig och jag hoppas att älsklingen vaknar snart så vi kan gå ner och äta frukost. :)
Ja i måndags var vi ju p å äggplock. Och helt ärligt var det nog det värsta jag varit med om. Det gjorde så fruktansvärt ont !!! Det var mycket värre än jag hade väntat mig.
Nu ska ingen skrämmas utav det eftersom alla är ju olika. En del känner knappt någonting, andra har jätte ont.
De fick i alla fall ut 9 ägg. Det tyckte de var riktigt bra. Tydligen kan det vara bra om det inte är för många oxå.
Resten av måndagen spenderade jag i sängen lite halv groggy, halva tiden sovandes, halva vaken. Det gjorde ont och magen var fruktansvärt svullen. Såg ut som jag var i femte månaden, minst.
Tisdagen var jag fortfarande trött och slut. Ont och nästan ännu mer svullen. Helt underbart att bo på hotell när man mår så här. Man går ner och äter en jätte bra frukost och kommer upp på rummet och då har de städat och bäddat sängen åt oss. :)
På kvällen tänkte vi gå ut och äta och vid 18 tiden ringer läkaren. Blir först rädd och tänker fan nu har allt gått åt helvete. Men då berättar hon att av de 9 ägg de fick ut var 8 mogna och nu var 7 ägg befruktade. De ville skjuta upp återföringen till torsdag tidigast, troligtvis.
Och ja där är vi nu. Läkaren ska ringa idag igen. Så det är bara att vänta. :)
Nu ska jag väcka gubben och höra om vi kan gå ner och äta frukost.
Ja som rubriken lyder var vi på kontroll idag. Och jag har ju sen igår haft ganska ont i äggstockarna. Jag har alltid ganska mycket ont vid ägglossning. Men nu är det värre. Och nog hade det hänt en del. 10 äggblåsor på 13-14 mm, 4 på 15 mm. Och allt som allt var det 25 äggblåsor som såg lovande ut.
Så nu har jag fr.o.m idag fått gått ner från 150 ie gonal-f till 100 ie. Plus att läkaren sa att risken att jag blir överstimulerad är ganska stor. Vi visste ju att jag var lättstimulerad så det var ju en risk som vi visste fanns. Han tippade på att äggplock blir senast tisdag nästa vecka. Hoppas det. :)
Ja tog igår kväll tredje sprutan. Imorgon är det vul. Ska bli spännande att se om deg hänt något. Känns som äggstockarna vaknat till liv i alla fall, de moler i dem rätt ordentligt lite då och då.
Jag börjar bli väldigt nervös och förväntansfull. Hoppas innerligt att tiden går fort tills det är dags. :)
Älsklingen han säger inte så mycket. Men han verkar lika förväntansfull han även om han inte säger något. Han har börjat fundera i de banorna att vi förhoppningsvis snart behöver ny bil. Vi får inte plats med två bilstolar, en hund och en stor barnvagn.
Vet inte om jag skrivit det, men flytta ska vi ju också göra strax. 1:a januari. Till en fyra. Så blir det tillökning så finns det plats för en till. Blir det inte så, ja då får vi väl glädjas åt att vi i alla fall har en ny lägenhet.
Men nu ska det lyckas !!! Nu är det vår tur !!!
Ligger och väntar på mig i kylen. Längtar såå tills jag får ta första dosen, trots att jag är sprut rädd. Men jag har ju tagit de förut. Så farligt var det ju inte. :)
Ja vi var på ny kontroll igår. De ville helst att värdet skulle ligga på under 100. Torsdag förra veckan låg tydligen värdet på 142. Så det var i alla fall nästan. Men han tittade med vul och nu var det nedreglerat i bägge äggstockarna. Helt underbart. Så på torsdag blir det att börja med sprutorna. Äntligen !!!!!! Planerat äggplock är v49. Bara två veckor kvar.
Vi längtar !!
Roligt var ju också att i och med att jag fick veta att jag var nedreglerad så kom även skattningarna tillbaka. :)
Var och tog nytt blodprov idag. Får svar på måndag. Det blir nog långa dagar tills dess. Men det är inget att göra åt. Det är bara att fint vänta.
Jag känner mig dock inte alls nedreglerad. Men å andra sidan vet jag ju inte hur det ska kännas eller hur det skulle kännas för just mig.
Men snälla snälla låt någonting gå vägen nu. Nu orkar vi inte vänta längre.
Nu ska jag lägga mig i sängen och hålla hårt o mitt hjärta. Behöver det känner jag. Han är bäst. <3
Bara en enormt lång väntan. Har nu sprayat i 6 veckor. Alltså tre veckor längre än vad jag egentligen skulle gjort. Tiden går riktig långsamt. Känns som vi aldrig kommer att få komma vidare till något äggplock. Känns inte alls roligt att fortsätta spraya.
På torsdag ska jag ta blodprov. Snälla snälla säg att det är nedreglerat nu.
Har dock inga direkta biverkningar. Hoppas inte det betyder något.
Och det var inga positiva besked idag heller. Fortfarande inte nedreglerad. :'( Höger äggstock var nedreglerad. Men i vänster fanns en liten äggblåsa kvar. Och så länge den är kvar får jag inte börja spruta.
Mottagningen vi går på ska dessutom ha stängt i två veckor. Och då jag inte får börja med sprutorna innan han gjort en ny kontroll så är det bara att fortsätta spraya i tre veckor till.
Äggplock blir nu tidigast i början av december.
Det känns för jäkligt och man är ju hyfsat less på att det vara krånglar hela tiden. Är så jävla ledsen. Men tyvärr kan man ju inte påverka de här sakerna. Kroppen gör ju som den vill.
Mer orkar jag inte skriva nu. Känns verkligen som musten gått ur mig. Det har varit och fortsätter vara en väldigt lång och krånglig väg till vårt efterlängtade kärleksbarn.
Ja mensen kom inte. Så i torsdags förra veckan var jag iväg och tog blodprov. Var meningen att jag skulle börja med sprutorna igår. Men då jag fick svar på Östradiol provet på tisdagen så blev det ingen sprut start. :(
Östradiolvärdet skulle ligga under 100 och mitt låg på något .ed 1600. Så det var bara fortsätta spraya. Och sen in på kontroll på måndag.
Imorse vaknade jag dock med mensvärk. Gick på toaletten och såg till min förtjusning att det ser ut som mensen ÄNTLIGEN är på väg !!!
Frågan är ju bara om jag får mens för att jag är nedreglerad eller om det är en vanlig mens. Ska se om jag kan få tag i läkaren. Hoppas hoppas.
Vi vill ju komma igång nu.
Ja, återigen så går tiden fruktansvärt sakta. Men det är nog bara som det känns.
Imorse vaknade jag med ett sjukt illamående. Sambon log glatt och sa "du kanske är gravid". Men nej, tyvärr har jag väldigt svårt att tro det. Har världens mensvärk, dock har tant röd ännu inte dykt upp. Men det borde nog vara på g nu. Livmodertappen är dessutom väldigt öppen, vilket inte direkt talar för en graviditet.
Mensen är sen nu, med två dagar. Men jag tror nog att det beror på nässprayen. Tydligen kan den ju bli sen då.
Jag tror absolut inte att det är fallet, men visst skulle det kännas lite snopet om det nu helt plötsligt blivit något. Nu när man slappnar av lite. Hämtat ut alla dyra mediciner, man har börjat längta och det är spännande. Dessutom har jag ju haft tre egna ägglossningar på rad. Så lite häftigt hade det ju varit.
Men sån tur har vi inte. Jag förväntar mig inte det och blir nog heller inte ledsen när mensen kommer. Det är ju lite häftigt att göra ivf med, nu när man vänt sig vid tanken. :)
Är inne på Spray dag 6. Känns overkligt att vi faktiskt snart är där. Dock är det lite segt. 2 veckor och en dag kvar till jag får börja spruta.
Hoppas att mensen kommer snart så iaf den är överstökad. Jag hoppas att det inte har någon inverkan på nässprayen att jag är jätte snorig.
Igår hade jag jätte ont i huvudet, vilket var lite oroande då jag så lätt får migrän. Vilket jag fick av både pergotime och provera. Men idag har jag inte haft ont i huvudet. Så det berodde nog på ngt annat tack och lov.
Ja nu är det bara 18 dagar kvar till jag ska börja spruta. Man längtar ju något fruktansvärt. :)
Vad mycket bättre jag känner att jag mår nu när man inte känner samma press längre. Nu har vi verkligen påbörjat vår resa mot vårat kärleksbarn på allvar, tänk om vi snart kan få vårt efterlängtade plus. Hoppas. :)
Nu har vi äntligen påbörjat vår ivf resa. Igår började jag spraya. I tre veckor ska jag göra det, sen blir det att börja med sprutor.
Spännande !!!
....väntar ju ALLTID för länge. Tiden går sååå sakta. Jag vill bara att det ska bli torsdag så jag får börja behandlingen.
Men jag blir oxå mer och mer nervös. Lätt för andra att säga att man inte ska stressa upp sig. Att man inte ska förvänta sig att det ska gå på första försöket. Men vi får ju bara ett landstings finansierat försök så det är väl klart att vi hoppas på det.
Men ja, det är nog bäst att förbereda sig på att det blir att betala ett eller två försök själv. Bättre det än att man blir besviken.
Ja tiden går väldigt långsamt just nu... Är 10 dagar kvar till bim och alltså 10 dagar kvar till vi vet om det lyckades eller inte. Jag både längtar och inte på samma gång. Vill inte få allt hopp krossat ännu en gång.
Jag hoppas innerligt att det är ett befruktat ägg som är på väg mot min livmoder nu som signalerar om sin ankomst. Att det förbereds för att det ska komma.
Jag är rätt säker att det var två ägg som släppte som läkaren trodde, då det gjorde ordentligt ont på bägge sidor. Snälla låt det ha tagit sig och låt det fästa. Jag hoppas så !!!
Ja nu har den börjat. Ägglossning ska ha varit i fredags morse. Hoppas så innerligt nu att det ska ta sig. Enligt vul såg det ut som två ägg var mogna. Jag hoppas innerligt nu att båda äggen släppte, hade ont på båda sidor så de bör ha gjort det. Snälla snälla låt ett av äggen fästa nu. Efter att ha försökt i ett och ett halvt år tycker jag faktiskt att det är vår tur nu.
Känner i alla fall av ovitrellen. Ont i brösten, molvärk i tjejmagen och trött. Men det betyder ju ingenting. Den 8/6 har jag bim och då hoppas jag verkligen att mensen uteblir.
Återigen snälla, ett av äggen kan väl befruktas och fästa. Jag vill inte vänta mer. VI vill inte vänta mer. Bara 12 dagar kvar ca. Känns inte som man kommer stå ut. Men det måste jag, jag vet. Tänker inte testa före bim utan istället bara vänta ut och se om mensen kommer. Har heller inget test hemma så kan inte testa heller.
Nu bara måste det ta sig. MÅSTE!!
Och ingen ägglossning ännu. Har tagit sprutan i 12 dagar nu. Men blåsorna var ännu små, så jag ska spruta i en vecka till så blir det ny koll då.
Var många äggblåsor aom vaknat till liv även om 2 st var större än de andra. Men tror det var därför han inte vågade höja dosen. Dumt om det blir en massa äggblåsor då vi inte ska göra äggplock utan försöka själva. Hoppas verkligen att det hinner bli något. Annars kommer vi måsta avbryta då de går på sommarledigt i slutet på den här månaden.
Skönt iaf att jag mår mycket bättre än med pergo. Vi har ju fullt upp den här veckan. Lillan fyller år och vi ska åka till stockholm i slutet på veckan. Och sen kalas till helgen hos lillans kompis. Så tiden kommer nog rusa fram, hoppas jag i alla fall.
Vi har haft kalas hela hrlgen. Det har verkligen varit fullt upp. Lillan fyller ju snart år. Fem år. Shit vad tiden går fort!! Önskar ibland att man kan spola tillbaka den lite, hon börjar bli alldeles för stor nu. :)
Jag mår fortfarande toppen på sprutorna. Inga problem alls. Imorgon ska vi till läkaren och se hur jag svarat på behandlingen. Jag har fortfarande låg på fertilitets monitorn, men jag börjar undra om det kanske är så att den helt enkelt inte funkar som den ska på mig. Eftersom förra månaden fick jag inget utslag varken för hög eller låg, men ändå fick jag mens så fick jag mens, tidigt dessutom.
Aja vi får helt enkelt se vad det visar imorgon. Hoppas verkligen. Skulle vara perfekt om vi lyckades nu, då skulle den vara beräknad att komma runt min födelsedag. :)
Och i vilket fall är ju det här vårt sista försök på egen hand, sen blir det ivf istället. Remissen skickas i så fall när min mens kommer, vilket jag verkligen hoppas att den inte gör.
Det molar mycket i äggstockarna av och till så kanske är det på gång.
Ja, idag ska jag ta den sjunde injektionen och jag måste säga att hittills mår jag sjukt mycket bättre än vad jag gjorde på pergon. Hoppas det fortsätter så nu. :) Bara ca sex dagar kvar till vi ska på vul och se om jag tagit fått rätt dos eller inte. Spännande. Dock känns det lite just nu som att det aldrig kommer bli någon bebis. Men får inte sluta hoppas.
Det känns i alla fall skönt att vi fick prova något annat än pergo. Och det blir i alla fall att få tiden att gå så länge. Så fort jag slutar med ägglossnings stimulerande finns det risk att mensen kommer utebli länge som det blev innan vi började med hormoner. Men det hoppas jag inte.
Ja, just nu är det i alla fall bara att vänta och se vad som händer. Och hoppas på det bästa.
Är idag helt slut. Jobbat fem dagar och än är det inte helg, blir tre dagar till innan jag blir ledig. Men det är det värt. Då går tiden fort till lillan kommer hem. :) Idag blev det lchf pizza till middag. Var super gott!! :) Vägde mig imorse. 6,5 kg har jag gått ner sen förra tisdagen. 2,5 kg ca lär ju vara vätska. Men känns bra. :)
Och så var ännu en helg slut och imorgon åker lilla hjärtat till sin pappa igen. Det känns som vanligt jobbigt att veta att man ska vara ifrån henne en vecka. Men så är det.
Har känts tungt sista dagarna. Någon ägglossning blev det troligtvis inte. Monitorn gick aldrig upp på max och inget utslag på äl test. Så idag skulle jag börja med provera igen, men jag valde att vänta till imorgon, annars hade jag inte hunnit gå på vul i tid nästa cykel. Dock känns det nästan som mensen är på gång. Hade helst velat slippa proveran då jag mår dåligt på den. Men risken finns att mensen inte kommer annars. Nu blir den ju mer än två veckor sen.
Det går inte alls bra nu känner jag. Det bara strular hela tiden. :( Har också i tre dagar nu mått riktigt illa. Trots att jag vet att jag troligtvis inte haft äl är det ändå svårt att inte hoppas när jag mår så här. Gjorde ett test imorse bara för att, eftersom jag ska börja med provera också. Men det var såklart negativt. Så ingen bebbe iaf. :( Nej jag vet inte... Just nu känns det som det aldrig kommer bli något.
Har sista dagarna känts som att jag inte orkar, det tar för mycket av min energi. Jag och älskling har pratat mycket i helgen, om jag verkligen ska äta mer pergo, inget verkar ju hända förutom att jag går ipp ett kilo på varje kur och mår halvdålogt på dem. Men vi känner att vi måste prova en eller två gånger till när vi ändå får det.
Men mycket funderingar nu... Ska vi kanske göra ivf privat istället, ska vi göra ivf överhuvudtaget? Ja mycket sånt. Just nu känner jag nästan att jag inte orkar med mer besvikelser. Men man får inte ge upp, det kommer vara värt allt sen när det väl blir bebis.
Har en whiplash skada och idag har jag så fruktansvärt ont. Känt i en vecka att det varit på väg. Hatar när det blir så, när jag känner att det gör lite ont och blir värre och värre för varje dag men jag kan inte göra något åt det. Har ingen ork och inget tålamod, känns som jag ligger i en bubbla och bara försöker handskas med smärtan.
Skulle behövt ta diclofenak, men det är ingen bra idé då vi försöker skaffa barn. Har även paraflex hemma som är muskelavslappnande, men de kräks jag av och blir fruktansvärt yr. Hur ska det isf funka då jag ska på skolan imorgon. Nej usch. Jag hatar min nacke. Den skulle jag vilja sälja eller byta ut.
Jag åt mediciner och hade morfinplåster tidigare som funkade riktigt bra. I alla fall tillräckligt för att jag skulle kunna leva hyfsat normalt. Slutade med dessa för att vi skulle kunna skaffa barn och ja.... Det här är konsekvensen av det. I perioder har jag så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Men när/om vi får vårt efterlängtade barn är det värt det.
Behövde få klaga lite idag....
Äntligen blev det HÖG på monitorn. Nu är det bara vänta och se om det blir maximal snart. Blir så glad. :)
En bra dag idag. Tog en mysig sovmorgon med älsklingen. Och nu är även lilla hjärtat hemma igen. Jag har precis suttit och flätat hennrs här i soffa. Hennes kompis kommer snart hem så de ska leka.
Känner mig glad och lycklig idag. <3
Imorgon kommer min älskade lilla gumma hem. Hon var med mig en stund igår då hennes pappa jobbade. Vi var och badade med syrran. Riktigt roligt och mysigt. Tror vi ska bada imorgon också. :) Resten av veckan måste jag ju plugga till tentan.
Jag tror att jag kanske kan ha äl nu. Inte fått någon stegring på varken ältest eller monitorn. Men idag har jag typiska älflytningar. Hoppas att det stämmer. Vi får se. Kanske är det pga spolningen som äl blev lite försenad, läste att den kunde bli det. Vet dock inte om det stämmer. Känns ju lite segt att nu måsta vänta ca 4-5 dagar längre på bim. Men det gör inget, om det bara kunde ta sig då oxå. Hoppas. Det nyper i VÄNSTER äggstock den här gången. Till skillnad från de sista gångerna.
Har bestämt mig för att nu jävlar ska det bli bebis!!!! Det bara måste!!
Jag är så glad att jag har mitt hjärta. Han är världens bästa och jag älskar honom obeskrivligt mycket. Han är en underbar sambo, en underbar bonus pappa. Helt underbar. Jag hade aldrig orkat allt som varit sista året, och framför allt inte det här med att misslyckas med bebisverkstaden, utan honom.
Jag och dottern är väldigt lyckligt lottade som har honom i vårt liv. Det är jobbigt och påfrestande just nu, men jag känner ändå att vi fixar det hur bra som helst. Känns som att fixar vi det här, då klarar vi vad som helst.
Han är nu och jobbar. Guuuud vad jag läntar tills han kommer hem igen, då har han ändå bara varit borta i två timmar. Men jag längtar redan ihjäl mig och tiden går så långsamt. Men bara 2,5 timmar kvar innan han kommer hem. :) :) :)
Igår kom den. Den typiska riktigt ordentliga äl värken i framför allt höger äggstock. Sen dess nyper det och sticker i äggstockarna hela tiden. Så kanske är det på g eller så släppte det igår då det gjorde så där jätte ont. Dock har jag varken fått utslag på monitorn eller ältest så jag vet ju inte säkert. Vad är detta ?? Jätte konstigt. Nu är mina ältest slut också. :(
Har idag varit på skolan och haft metodövningar i subcutana och intramuskulära injektioner. Jätte roligt. :) Känns så skönt att komma igång igen. :)
Igår var jag iväg och simmade med en kompis. Tänkte göra det idag också, hur skönt som helst. I vattnet känner jag mig fri. :)
Ska vara lite med mitt hjärta nu innan han åker på jobbet.
Nu har dottern åkt till sin pappa igen. Känns så tomt. :( Men jag måste plugga i veckan så det är väl lika bra. Annars vet jag ju att jag hellre är med henne och gör roliga saker. :)
Ja jag har nu i alla fall i en dag lyckats att inte tänka på detta med att det känns som att min äl kommer hoppa den här gången. Idag är oron tillbaka igen. Känningarna av äl är borta och monitorn visar fortfarande låg. Känns rätt hopplöst faktiskt. Men vi försöker i alla fall och hoppas på det bästa.
Om jag inte fått utslag till nästa vecka ska jag skicka ett mail till läkaren och höra med honom om jag kan få lämna ett blodprov kanske. Så typiskt att det skulle strula just den månaden det inte blev något vul.
Jag vrt att det blir värre om jag stressar upp mig över det. Men jag kan inte låta bli att tänka på det. :(
Men än är det inte kört. Förra månaden hade också känningarna av äl försvunnit någon dag efter pergo kuren var slut. Men sen helt plötsligt på kvällen dag 14 kom det och på morgonen dag 15 fick jag gladgubbe på ältest. Idag är det dag 14 så jag hoppas verkligen. :)
Sovit jätte dåligt i natt. Trött yr och illamående. Men bara att kliva upp nu i alla fall. Läntar verkligen till jag slutar. Jobbar bara till halv 2 så det går nog bra. Ska väcka mitt lilla hjärta nu, hon har också sovit dåligt i natt och verkar vara tröttare än mig. :/
Imorgon åker lilla hjärtat till sin pappa, guud vad jag kommer sakna henne, som jag alltid gör. Känns alltid som att hjärtat går i tusen bitar då hon åker.
Jag brukar alltid vara ledig med henne på måndagar. Men imorgon ska jag jobba och hon ska vara hos mamma och pappa då de tagit semester tre dagar i veckan för att vara med henne. De ska åka på badhuset imorgon, tänkte åka dit då jag slutar så hinner jag i alla fall pussa och krama henne innan hon åker till pappa.
Ska gå och lägga oss snart så vi orkar upp tidigt imorgon. Jag har varit såå trött nu i några dagar. Men som tur är slutar jag tidigt. :)
Vi har varit ute i solen idag, lekt och åkt pulka. Riktigt mys. :) Nu är vi hemma hos mamma och pappa, de ska ju flytta nu. Så älsklingen ska hjälpa dem att bära lite grejer. Jag känner mig lite smått värdelös då jag pga min dåliga rygg och nacke inte kan hjälpa till att bära något.
Fick ett väldigt roligt (inte) samtal sent i natt. Personen inledde dessutom samtalet med: hej vad gör du? Eh ja kl är 4 på natten, jag SOVER! Jaha jag väckte dig inte va? Ehh JOO!!! Var därför dödstrött imorse. Jag har på ljudet eftersom folk bara brukar ringa mitt i nätterna om det är viktigt. Men inte den här gången.
Ja fprtfarande låg fertilitet enligt monitorn. Jag försöker inte stressa upp mig över det. Men värken i äggstockarna är borta. Jag hoppas verkligen att det blir äl i alla fall, skulle vara så typiskt med spolningen och det. Vi får se.
Nu ligger jag på mamma och pappas soffa med världens finaste tjej sovande på min mage. Hon deckade, helt utslagen. :) Jag och momma tittar på skidåkningen.
Om snart 2 månader ska vi förresten åka till stockholm. Jag, älsklingen och en kompis ska gå på hockey VM. Jag längtar! Jag och kompisen har sagt sen 2003 att vi ska åka på vm och nu då det är i Sverige måste vi ju passa på. :) Jag älskar hockey!! Tycker nästan tiden kan få gå lite fortare tills dess. Men mycket att göra innan, tentor, lillan fyller 5 några dagar innan. Så ja, kanske inte ska gå för fort. :)
Jag vet ingenting om fertilitetsmonitorn annat än det som stod i bruksanvisningen. Men jag tycker att det är konstigt att jag fortfarande på dag 11 har låg. Jag blir jätte orolig. Jag vill ju inte att jag ska hoppa äl denna månad. :( Hoppas att den fortfarande har en chans att gå upp. Man kan ju få sen äl med pergo.
Vet att jag ska sluta oroa mig. Men det är ju första kuren jag inte ska göra vul. Är bara rädd att jag inte ska få äl då. Och jag ska ju heller inte lämna blodprov så jag kommer ju annars inte veta säkert.
Bara det inte blir som med första kuren, att jag inte alls får någon mens. Jag orkar inte ta provera igen och kommer bli jätte ledsen om det strular igen.
Känner verkligen att hoppet sjunker ibland och jag känner mig så ledsen rädd och orolig över att vi inte lyckats. Känns som jag sviker min sambo varje gång mensen kommer. Att jag inte kan få ge honom det han mest av allt vill ha, ett barn. Varje gång dottern säger att hon vill ha en lillasyster gör det ont i mig. Jag känner mig totalt värdelös!
Att inte kroppen funkar som den ska skäms jag ibland över, känner mig misslyckad som människa, som kvinna. :( Jag tycker inte att andra som är barnlösa är det, men jag känner mig så. :(
Ibland känns det som att jag vill ge upp. Men tanken på att inte försöka längre gör ännu mer ont.
Har idag varit på badet med min go gumma och syrran. Myys. :) Älskar att bada med mitt hjärtegryn, hon är suuper duktig på att simma. <3
Sen blev det god middag och fredagsmys framför en film. :) Nu är det dags att sova.
Har haft mycket ont i äggstockarna idag, brösten likaså. Konstigt att det inte visar något på monitorn än, tycker ju att det borde det med tanke på att jag har dessa känningar. Typiska äl symtom. Gjorde ett ältest för att vara på säkra sidan. Det var negativt, men dock lite starkare än det var på stickan imorse, så kanske ändå på g. Hoppas. :)
Nu blir det sova och hoppas på imorgon. Åh vilket tjat om äl, jag vet. Men svårt att inte tänka på det. Vi har försökt så länge och efter spolningen har hoppet stigit lite, dessutom hoppas iag att det blir tredje gången gillt nu med pergo. Skit svårt att inte tänka på det och hoppas.
God natt
Ja idag är jag dödstrött. Dottern vaknade lika tidigt som vanligt. Lika bra att kliva upp då. :) Tror vi ska åka på badhuset idag. Hon är så duktig på att simma och dyka. :)
En av mina kompisar var här igår, inte träffat henne sen hon blev gravid och nu ska hon ha snart. Var roligt att prata med henne. Men visst känns det i hjärtat. Jag vill ju också gå med en sån där härlig kula. Jag har försökt sista tiden att hålla mig lite undan gravida, jag är jätte glad för deras skull, men det gör så ont i mig och det känns ännu mer att vi inte lyckas.
Monitorn är väldogt bra och lättsam, men den visar fortfarande låg och jag blir bara mer och mer rädd att jag inte ska få äl denna månad. Förra månaden fick jag glad gubbe på ältest på dag 15. Så den borde snart visa hög tycker jag. Första månaden skulle den ju dessutom visa fler dagar med hög.
Det är iaf skönt att det inte är några fler pergotabletter. Mår inte så där toppen på dem. Huvudvärk, trött, illamående och inatt för första gången blodvallningar, blev tokvarm. Och jag som annars alltid fryser!! Var nog därför jag hade svårt att sova, jag är inte van att vara varm. :)
Hör att dottern nu leker på sitt rum, så roligt att lyssna på. :) Tror jag ska gå och leka med henne en stund innan vi ska köra hjärtat på jobbet så vi kan ta bilen. :) Sen innan vi ska åka och bada tror jag vi ska spela kinect, ta vid där vi slutade igår.
Hemma med sjukt barn idag. Min lilla älskling har feber. :( Men det blir nog bra snart.
Jag måste få klaga lite. Jag vet att jag inte ska oroa mig, men jag är rädd att inte få någon äl den här cykeln då jag inte ska på vul. Första månaden med pergo fick jag ju ingen mens. Jag vet inte om det berodde på att jag inte hade äl trots att han såg en stor blåsa som han sa såg ut att nyss ha släppt ett ägg. Andra månaden kom den perfekt, men då hade jag tagit en ovitrelle spruta också. Ja så nu är jag som sagt rädd att det blir som första gången när jag inte ska på vul och då heller ingen ovitrelle spruta.
Jag hoppas såklart att det inte blir så, men vi får se. Monitorn sa fortfarande låg fertilitet idag, men jag är ju bara på dag 9 så än kan mycket hända.
Idag spenderade jag och hjärtat eftermiddagen med att städa. Såå skönt det känns nu. Det brukar visserligen aldrig vara särskilt stökigt eller smutsigt hemma hos oss, men man behöver ju städa lite extra noga ibland. :) Älskar att laga middag efter det, äta och sen mysa ner mig i soffan. Men nu är jag trött. Måste vara pergon men jag somnar super tidigt i soffan varje kväll sista dagarna.
Är cykeldag 8 idag och brösten börjar redan kännas ömma, de hann knappt lägga sig sedan mensen innan det började igen. Det har även gjort ganska mycket ont i äggstockarna idag, nyper och drar. Speciellt i den högra, som vanligt. Vet heller inte om det är ont sen spolningen eller om det är äggstockarna som börjar jobba, jag hoppas på det senare. ;) Börjar kännas lite pirrigt, jag hoppas ju så mycket att spolningen ska ha hjälpt.
Det är jobbigt att leva i dessa 14 dagars (ca) perioder. Väntan på äl, sen väntan på BIM. Det är bara en evigt lång väntan känner jag. Och inget plus vill det bli. Tiden går väldigt långsamt när man bara väntar.
Jag har iaf bestämt mig för att om det inte skulle bli något under de kommande månaderna och han skickar remiss till ivf, då ska jag försöka gå ner några kilo till under våren/sommaren innan det blir dags. Vi äter ju så gott som lchf, men pga medicinerna jag ätit nu har jag tyvärr gått upp något kilo. Tänkte gå ned dem och något kilo till i så fall. Då har man något att tänka på under den långa väntan i så fall.
Ska ta och sova nu och imorgon hoppas jag att fertilitetsmonitorn börjar visa hög fertilitet.
Igår var vi och grattade min pappa som fyllde år. Lillan köpte en perfekt present och av mig och sambon fick han biljetter till en rock konsert som han och sambon ska gå på.
Tagit näst sista pergo tabletten idag haft migrän och mått illa men det brukar gå över dagen efter sista tabletten. Kände att det nöp lite över vänster äggstock igår, hoppas det släpper ett där istället den här cykeln.
Fertilitetsmonitorn visar fortfarande låg fertilitet. Hoppas det ändras snart. Första månaden med pergo hade jag äl dag 14/15 andra gängen dag 16/17. Får se när det blir den här gången.
Ska snart skjutsa lillan till mamma och pappa, de är lediga idag så de ville låna henne lite. :) Jag ska gå på en föreläsning på skolan och sedan storstäda lite här hemma.
Första testet i fertilitetsmonitorn idag, ska bli spännande att se när den visar hög fertilitet. Ska snart iväg och hämta min lillgumma på förskolan. Blev en kort dag idag.
Sen ska vi lämna henne en sväng hos mamma och pappa för att gå till läkaren och göra spolningen. Jag är riktigt nervös. Som jag skrev förut är jag jätte rädd att det ska göra ont, inte för att jag inte tål smärta utan för att jag redan har världens mensvärk. Men det kanske går hur bra som helst och inte gör ett dugg ont. Vi får se.
Idag är en bättre dag än igår. Sovit dåligt så jag har migrän dock. Ska vila lite innan jag åker och hämtar lillan.
Har haft en toppen dag med min älskade lilla go tjej. :) Så mysigt att få hämta henne imorse efter att ha saknat henne som bara den i 4 dagar. Riktig kvalitetstid. Och tack och lov så kommer hon imorgon igen. :)
Kvällen spenderades i soffan med min älskade sambo, vi hyrde film. Hann titta på en av dem. Nu har vi gått och lagt oss. Mensvärken har ikväll varit outhärdlig och det slutade med att jag fick ta tradolan, då är det ont eftersom jag brukar undvika det så länge jag kan. Men nu gör det fruktansvärt ont i både magen och ryggen. Vet ju vad det innebär, det är inte bra. Mensvärk kan man ha, men då jag har endometrios och det gör mer och mer ont för varje mens som kommer så är det inte bra. Men vi får väl se vad spolningen visar på måndag.
Hoppas på att tabletten hjälper så jag får sova nu, är jätte trött och imorgon ska vi ju fira mamma så jag måste vara pigg. :)
